drömmar...
Det finns så jävla mycket jag vill, men det funkar ju liksom inte riktigt alltid som man vill. Livet går inte åt rätt håll. Vart finns min drömgrabb? Han som besöker mig varje natt, men så fort solen går upp och skiner in i rummet försvinner han.. Bort bort, för att nästa natt komma tillbaka.. Tänk om ja kunde hitta Han, men stort H, han som får en att må som en prinsessa, bara genom att vara sig själv. Jag vill inte ha någon som låtsas vara bättre än va han egentligen är, som döljer sina dåliga sidor för att sedan låta dem bubbla upp till ytan när man lärt känna varann bättre. Det finns inget värre än just de. Jag vill träffa en grabb som kan vara ärlig mot mig, alla och framför allt sig själv, någon som kan stå för det han säger och som jag känner att jag verkligen kan lita på.. Så den där svartsjukan kan lägga sig och man inte behöver gå runt och vara orolig.
Är det verkligen så höga krav jag ställer? Trots detta tror jag fan inte jag hittat någon som verkligen kan vara ärlig, eller jo självklart har jag det, men någon som inte behöver dra till med vita lögner för att komma runt vissa saker han gjort eller vill göra. Hur fan kan de vara så svårt att stå upp och säga vad man tycker? Varför finns det människor som är så jävla mesiga och som bara gör som alla andra och tycker som alla andra? Fattar ni inte att andra accepterar er bättre om ni är er själva, ni behöver inte dra på nån mask och låtsas vara någon ni inte är..
Nä, idag är jag förvirrad, det kanske märks? Jag börjar tvivla på att "den rätta" verkligen finns där ute. Mycket av dessa pessimistiska tankar kommer från en konversation på msn igår.. Tack hörru, det blir inte lättare av att du säger att allt är åt helvete, framförallt inte när ja vet att du redan sagt precis samma sak till en annan brud, blev jag ditt andrahandsval helt plötsligt? Eller vad är det frågan om? Jag blev jävligt förvirrad igår, men nej jag fick då inga känslor tillbaks, det har hänt 'way to much since then'..
Vissa val kanske jag ångrar, som de där som hände förra helgen. Det var ju inte direkt meningen, men asså, man lever ju bara en gång, att inte alla bara kan fatta de. Hur kan det vara så svårt att förstå?
Det sägs ju att den man letar efter kommer fram så fort man slutat leta.. Får väl ta å satsa på de kanske. Eller egentligen är ja inte ute efter att hitta någon, de känns inte rätt. Ska göra som någon sa till mig, ta tid på mig och hitta någon som verkligen passar mig. Om jag bara tagit tag i mig själv lite tidigare hade en jävla massa skit inte hänt, tänk va bra att man är efterklok.. eller inte.
Ääääh!
♥
Är det verkligen så höga krav jag ställer? Trots detta tror jag fan inte jag hittat någon som verkligen kan vara ärlig, eller jo självklart har jag det, men någon som inte behöver dra till med vita lögner för att komma runt vissa saker han gjort eller vill göra. Hur fan kan de vara så svårt att stå upp och säga vad man tycker? Varför finns det människor som är så jävla mesiga och som bara gör som alla andra och tycker som alla andra? Fattar ni inte att andra accepterar er bättre om ni är er själva, ni behöver inte dra på nån mask och låtsas vara någon ni inte är..
Nä, idag är jag förvirrad, det kanske märks? Jag börjar tvivla på att "den rätta" verkligen finns där ute. Mycket av dessa pessimistiska tankar kommer från en konversation på msn igår.. Tack hörru, det blir inte lättare av att du säger att allt är åt helvete, framförallt inte när ja vet att du redan sagt precis samma sak till en annan brud, blev jag ditt andrahandsval helt plötsligt? Eller vad är det frågan om? Jag blev jävligt förvirrad igår, men nej jag fick då inga känslor tillbaks, det har hänt 'way to much since then'..
Vissa val kanske jag ångrar, som de där som hände förra helgen. Det var ju inte direkt meningen, men asså, man lever ju bara en gång, att inte alla bara kan fatta de. Hur kan det vara så svårt att förstå?
Det sägs ju att den man letar efter kommer fram så fort man slutat leta.. Får väl ta å satsa på de kanske. Eller egentligen är ja inte ute efter att hitta någon, de känns inte rätt. Ska göra som någon sa till mig, ta tid på mig och hitta någon som verkligen passar mig. Om jag bara tagit tag i mig själv lite tidigare hade en jävla massa skit inte hänt, tänk va bra att man är efterklok.. eller inte.
Ääääh!
♥
Kommentarer
Trackback
