alexandra

Och nä, jag menar ingen annan än mig själv. Jag är självisk. Humöret går upp och ner, jag säger saker jag inte menar och jag tänker inte på någon annan än mig själv.  Jag vet att du har det jobbigt just nu och jag är väl inte till någon direkt hjälp, jag ställer bara ännu mer krav och jävlas med dig. Förlåt för de. Men samtidigt måste du väl också förstå att jag inte kan gå runt och undra fall du verkligen har några känslor för mig eller fall du inte vill nått mer? Du säger ju inget och man kan ju inte direkt gissa sig till sånt...
Du sa ju igår att det inte hade något med mig att göra det där som hände, men kunde du inte sagt det till mig då istället för att såra mig så jävligt som du gjorde? Jag vet att det är mycket på gång hos dig, mycket som händer, och jag vet att det är jobbigt med att inte veta hur de ska gå. Jag finns där för dig och det vet du, men ta dig då i kragen och va den man du tror att du är och säg hur det är! Jag vill att du ska må bra, jag vill också må bra, funkar det inte tillsammans så får det väl va då. Låt det inte bli som förra gången, det klarar jag inte. Hellre lever jag ett liv utan dig.
Vänner är en bra början, det värsta är att det var du som fick mig att tro att vi skulle ha det bättre om det var mer än så, det kommer du väl ihåg att du sa? Först ignorerade jag dig bara, för jag vet att det funkade inte så då, men sen när jag var fri, då kunde jag inte hålla mig längre. Du var för fin för att jag kunde låta dig gå och så känner jag fortfarande. Du är en av de bästa personerna jag känner, men det du får mig att känna, det där som kryper i kroppen och inte vet vart det ska ta vägen, det klarar jag mig utan. Frågan är hur jag skulle klara mig utan dig? Du betyder jävligt mycket för mig fortfarande, det hoppas jag du förstår. Alla dessa tankar, frågor som söker svar, när fan ska det hända något?!
Helst av allt skulle jag vilja att det blev som förut, som i onsdags ungefär. Då märkte jag inget fel hos dig, allt bara ändrades så tvärt, fan!
Ja vi får väl vara vänner så länge, sen märker vi ju om det händer något mer. Jag orkar inte gå runt och hoppas på något längre, du verkar inte kunna bestämma dig nu ändå. Jag är inte arg för det, jag vet hur det är med allt och jag hoppas hoppas hoppas att det löser sig, att han tar tag i det och fixar det. Blev orolig idag när jag träffade han, eftersom du sa att han skulle iväg igår. Hoppas du ringer sen, vill inte att de ska bli som innan. Jag är en idiot, både för att jag tjatar på dig och för att jag drömmer om saker som aldrig kommer inträffa.

Keep dreaming about you and those happy days