alexandra

Jag tror jag gått å blivit harig på äldre dar, iaf näre gäller de där med känslor. Att säga vad man känner till någon, det är ju fan svårare än va ja trodde! Tänk om ja kunde va så där öppen som ja är när ja e full, när jag e nykter, då skulle alla få veta va ja tyckte, speciellt han den där.
Eller a, nu ska jag vara ärlig mot mig själv, jag vet inte om jag känner något för honom egentligen, det pirrar ju inte direkt till eller så, men han är ändå lite extra sådär och jag anstränger mig lite extra för att få vara nära. Folk runt omkring brukar se sånt där innan man själv upptäcker det, ja menar en liten klapp där, en liten kram där, ett leende som värmer upp en svinkall vinterdag... Ja ni vet.
De där med kärlek är komplicerat, det har jag märkt. Kommer det någonsin bli lättare? Ja menar, det finns ju inget bättre än att vara kär i någon som är lika kär i en tillbaka, men på något sätt så vet man ju att lyckan varar ej förevigt, inte ens när man är kär.. Det känns liksom lite meningslöst att gå runt å va kär när man ändå vet att de någon gång kommer ta slut... Fast så där jävla negativ kan man ju inte vara! Man får väl ta vara på den tid man har, man lever bara en gång :)

Nä, slut på mitt tjafs! Nu måste jag bli klar med uppsatsen :P

Puss!