alexandra

Jag saknar det där vi hade. Nu är det bara tomt å allt känns verkligen ingenting.
Jag vet knappt hur jag ska bete mig, är det okej att ringa lite sådär, sms:a en gång ibland? Fråga hur du mår?
Jag vet ingenting, och jag mår dåligt.
Iaf just nu.
Det går säkert över. hoppas jag.

Nu vill ja egentligen bara ha dig här, krama dig och pussa dig på pannan. Säga allt det där jag velat säga, men det går ju inte.

Fan att de skulle bli så här. Det känns verkligen inte bra nånstans.
Och de där tårarna är ett tecken på att något är fel.
Eller?

Förvirrad, -JA. Jag vill mer än så här, men kanske det var meningen att det skulle bli så här. Det har ju trots allt inte varit tiptop. Jag vet inte hur det ska kännas, hur man ska göra. Det visste nog inte du heller.
VARFÖR?

Aja, dags att försöka tänka på något annat. Men det går inte...

take me back to those beautiul days, when we where young.