älgmupp
Sista dagen i Vetlanda på ett tag. Känns ordentligt lustigt måste jag säga..
Ledig i två veckor, men känner ändå att jag ska till Linköping, inte ofta jag har ledig tid där annars.
Sommaren har gått sjukt fort, ska jag redan börja plugga igen? O kvar som ekonom också, det trodde jag inte.. Känns som upp-och-ner vända världen för tillfället.
När jag kommer tillbaka till Linkan, hur många är kvar där? Alla tjejer från klassen jag brukade umgås med är ju iväg på utlandsterminer, och jag skulle ju vart med på Nollning o grejer. Vad händer??
Utbildningsbiten känns, faktiskt, otroligt bra och lugn just nu. Tror att det är bra att gå klart ekonom så pass länge att jag får en examen iaf, även om det "bara" blir en kandidat istället för en civilekonomexamen. Det är ju bara ord och ett år som skiljer, så det berör mig inte.
Och om nu dessa Magisterprogram passar och är vad jag tror att de är blir det ju en blandning av ekonomi och miljö, precis som jag ville från början, alltså är allt precis som det ska.
Och jag är jävligt nöjd med att ha reducerat de där sju åren av plugg till (förhoppningsvis) fem. Då kanske jag tillochmed får in det där sabbatsåret jag tjatat om.
Men studentlivet i höst då? Det är de nog inga problem med heller, iom att (som Karin peppade mig om) klasser splittras, nya bildas och många är iväg på utlandstermin. Då måste det ju vara fler än jag som känner så här? Alltså borde det inte vara så jäkla svårt att hitta ekonomvänner, även att de (OBS!! risk för fördomar!!!!) är lite stela och osociala. Som parentesen säger, fördomar it is! Och jag är väl medveten om att detta inte stämmer in på alla ekonomer, men som många vet, är detta deras efterhängsna rykte. Lite "fina i kanten" om man säger så.
Linköping är en otroligt bra stad som jag stormtrivs i. Flamman är ett underbart ställe, och där ska jag ju jobba kvar i höst, både i kök & bar. Nice! :) (och skidresa efter jul! :D)
Så, när jag tänker efter lite, är nog inte livet riktigt så jävligt som jag får det att låta ibland. Och vad har jag att vara nervös över egentligen? Inte så mycket. Inte mycket alls :) Och Linus är underbar och jag är riktigt tokkär, vad mer kan man begära av livet? ♥
...det vore lite muppfasoner från Karin isf. Men det får vi ta igen i vår :)
Nu har jag tjatat klart. Dags att packa ner mina grejer, duscha o ringa lite samtal. Snart är jag i Linkan igen!
Ledig i två veckor, men känner ändå att jag ska till Linköping, inte ofta jag har ledig tid där annars.
Sommaren har gått sjukt fort, ska jag redan börja plugga igen? O kvar som ekonom också, det trodde jag inte.. Känns som upp-och-ner vända världen för tillfället.
När jag kommer tillbaka till Linkan, hur många är kvar där? Alla tjejer från klassen jag brukade umgås med är ju iväg på utlandsterminer, och jag skulle ju vart med på Nollning o grejer. Vad händer??
Utbildningsbiten känns, faktiskt, otroligt bra och lugn just nu. Tror att det är bra att gå klart ekonom så pass länge att jag får en examen iaf, även om det "bara" blir en kandidat istället för en civilekonomexamen. Det är ju bara ord och ett år som skiljer, så det berör mig inte.
Och om nu dessa Magisterprogram passar och är vad jag tror att de är blir det ju en blandning av ekonomi och miljö, precis som jag ville från början, alltså är allt precis som det ska.
Och jag är jävligt nöjd med att ha reducerat de där sju åren av plugg till (förhoppningsvis) fem. Då kanske jag tillochmed får in det där sabbatsåret jag tjatat om.
Men studentlivet i höst då? Det är de nog inga problem med heller, iom att (som Karin peppade mig om) klasser splittras, nya bildas och många är iväg på utlandstermin. Då måste det ju vara fler än jag som känner så här? Alltså borde det inte vara så jäkla svårt att hitta ekonomvänner, även att de (OBS!! risk för fördomar!!!!) är lite stela och osociala. Som parentesen säger, fördomar it is! Och jag är väl medveten om att detta inte stämmer in på alla ekonomer, men som många vet, är detta deras efterhängsna rykte. Lite "fina i kanten" om man säger så.
Linköping är en otroligt bra stad som jag stormtrivs i. Flamman är ett underbart ställe, och där ska jag ju jobba kvar i höst, både i kök & bar. Nice! :) (och skidresa efter jul! :D)
Så, när jag tänker efter lite, är nog inte livet riktigt så jävligt som jag får det att låta ibland. Och vad har jag att vara nervös över egentligen? Inte så mycket. Inte mycket alls :) Och Linus är underbar och jag är riktigt tokkär, vad mer kan man begära av livet? ♥
...det vore lite muppfasoner från Karin isf. Men det får vi ta igen i vår :)
Nu har jag tjatat klart. Dags att packa ner mina grejer, duscha o ringa lite samtal. Snart är jag i Linkan igen!
Kommentarer
Trackback
